Åh...blir så arg...

Igår solade jag och grejade en massa här hemma ute i solen. Blandannat skurade jag våran trapp och min cykel och plockade en massa bland alla tusen grejer.
Sedan planerade jag maten och när F kom hem så blev det gott grillat och sallad.
Sedan skulle vi åka och bada! Vi åkte till Fläsian, som ligger lite söder om stan (typ camping och badplats, superfint)
I vilke fall som parkerade vi och klättrade över ett staket (mest för att vi inte orkade gå runt). F. ramlade över staketet för han har så fina men korta ben.
Sedan gick vi mot vadet och njöt av den ljumma kvällen i typ tre sekunder innan Ejk ramlade, jag vriackade foten rejält och skrapade upp hela skenbenet. Men va kul! Men va typiskt Sundsvalls klumpigaste flicka. Åhhh......Arg arg arg.

Problemet är att så fort något sådant där händer känns det som F blir så himla nöjd, han får pyssla och tycka synd om mig och han kan säga. Nä! Nu blir det inget  mer badande för dig,
Om jag föreslår en badtur eller något annat nu, kommer han bara och flina överlägset och säg, du minns ju vad som hände sist. Och hur jag än bönar och ber så kommer han inte att följa med och bada och då kan jag ju också strunta i det.
Åh..vad arg det gör mig att jag alltid ska bevisa hans j-la teser om mig själv.

ja ha så idag, har jag eftersom F inte är hemma, totalt gjort allt som han sagt att jag inte ska göra, jag linkar omkring på min skadade fot och pysslar bara för att jag vill det. Ska bita ihop, snart går det över.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits