Ejk - it ejks to be Ejk

Idag blåser det, av någon anledning har jag alltid hatat blåst, även de allra minsta små vindpuffar kann få mig ur balans.

Det är väl egentligen ganska skrämmande hur ett väderfenomen som är alldeles nödvändigt kan göra mig så vansinningt arg och irriterad. Men där är jag planerar en dag i solen och sedan utegympa och så blåser det och det blåser inte små milda vindar utan det stromblåser.

Storm en varm sommardag! (eller storm och storm, men nåja det blåser i alla fall)

EJK

Jag vet att du sover, känner värmen från din hud

bara lukten gör mig svag men jag vågar inte väcka dig nu

jag skulle ge dig allting du pekar på, men bara när du inte

hör, vågar jag säga så.

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor

jag kan inte ens stå när du inte ser på

och genomskinligt grå

blir jag utan dina andetag. (J.Berg,)

det är den vackraste texten som skrivit och jag tycker att den visar mina känslor så klart. första gången jag hörde sången kunde jag inte sluta gråta, det träffade mig rakt i hjärtat därför att det passade så väl in på mina känslor för min älskling. Han säger att jag inte ska känna så..jag måste varra självständig och klara mig själv, men när han är där är jag ett våp. den stora flickan krymper till en liten tös som inte ens vet vad 1+1 är (3??). Vad ska jag göra åt det, behöver jag göra något åt det? Jga tror att han innerst inne gillar det och jag, ja jag älskar det!

Kram

050612

Idag är det två månader och en dag till min sambo och jag ska gifta oss. Just nu finns det många funderingar och många tankar som med ljusets hastighet far genom mitt huvud,

I Torsdags fick vi reda på att min älskling ej kommer att ha någon försörjning unde sommaren, vårt fantastiska välfärdsamhälle har beslutat att jag ska kunna försörja oss båda."men hallå det är mina pengar.." tänker jag när ingen hör...Nå ialla fall så leder det ju till att bröllopsbudgeten sakta krymper i hop. Vilekt gör min sambo ledsen och skamsen medan det gör mig urförbannad, jag vill skrika och gråta..slänga saker omkring migför att lätta på trycket.

Naturligtvis överlever vi och antagligen kommer vi att få den mest fantastiska sommaren någonsin men just nu gör det ont, jag tycker så förfärligt synd om honom, stoltheten såras av att man måste leva på den man älskar.

Sköt om er där ute och tack för att jag fick uppta er tid, jag lär komma tillbaka i ämnet ofta.

Kram

Välkommen till min nya blogg!