Ejk - it ejks to be Ejk

5dagar i Skåne, åh så det regnade när jag kom ner..
Tittade ut genom tågfönstret i kristianstad och såg bara vatten. Kritianstad ligger ju 1m udner havsytan eller liknande så...där var det blöt.
föräldrarna hade haft en minor översvämning i källaren men annars var det bra.
I alla fall började solen skina på söndagskvällen och så höll det sig över min födelsedag men igår blev det dåligt igen.
Nu har jag indoktinerats i Skånska några dagar och ni kan inte anan hur skönt det är att höra någon säga på klar och klingnde Norrländska "solen skiner på Alnö" (ähh. kunde inte komma på något bättre :))

I alla fall lite ord som man sällan hör här uppe:

Lille - Den Lille rosen, den lille bilen...
Grant - Oh vad grant det var.. (betyder vackert)
Pärer - skalar du pärerna (potatisarna)
Kartoffler - även det potatis
Röllebören - Dra hit röllebören (skottkärra)

Sedan märker jag att mina föräldrar även pratar gramatiskt fel
De säger "sjungde" i stället för sjöng
De säger "skärde" Istället för skar
och till min stora fasa upptäcker jag att även jag säger så när jag inte tänker mig för....

För lite sex med småbarn: usch vilken obehaglig rubrik tänker jag med en gång. Men det handlar om att om man har småbarn så blir ens eget sexliv lidande.

Vissa tycker att det är jobbigt med fläckar på de nytvättade vita kläderna, tycker inte alla det? nej tydligen inte för att vissa använder ett visst tvättmedel så slipper de problemet.

Svärmor och svärfar kom förbi, vi hade inte städat huvva..man måste förvana så vi hinner städa, jag lovar det spelar ingen roll om vi städade igår vi är två stökisar och det blir snabbt ostädat, dock hade vi ju dammsugit så det var inte smutsigt men åh..åh så ostädat. F har dessutom tagit hem grejer från jobbet och de ligger precis över allt..."vad gör ni sa Svärmor och innan vi han svara sa hoon "ingenting" självklart vi hade ju inte städat i alla fall...usch så jag skäms efter sådana episoder, det blir ganska ofta..och ändå tycker jag att vi blivit bättre på sista tiden.
Vi: bäddar sängen oftast
     vattnar blommorna när vi ska
     diskar minst en gång om dagen
     städar toan 1gg vav vecka (då hinner det inte bli smutsigt faktiskt)
     dammsuger en gång per vecka
Och ändå...stökigt stökigt...
Nu har jag köpt en IPOD, F sliter sitt gr..jag menar blonda hår för att få den att fungera till min resa ikväll.

Den sista dagens låt på en vecka...nu ska jag åka till Skåne över långweekend. Till lill Gualöv där inget internet finns ännu. Vad jag vet om i alla fall...
Om du vill önska dagens låt så skriv en kommentar så ska jag se vad jag kan ordna  ses på torsdag igen

Egentligen har jag ju bara en dagens låt om dagen men eftersom jag ska åka bort i morgon och vara borta 6dagar (utan tillgång till nätet, jag dör....)

En bänkrad i en rastlös sen april

Jag tittar över axeln och ser dig blinka till

Jag kan få dig när du vill

En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång

Och du & jag håller andan och håller händer i språnget

Det är inte så långt hem

 

Än finns det tusentals tårar kvar

De var dina att ge vemsomhelst

Äntligen

De är de dyrbaraste smycken du har

Så be aldrig om ursäkt igen

Äntligen passerar vi deras gränser

 

Minns du vår blodsed, våran lag

Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad

Jag minns allt, som naglarna mot glas

Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt

Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns

Att det är långt hem

 

Och snart finns det inga tårar kvar

De var våra att ge vemsomhelst

Äntligen

De är de dyrbaraste smycken vi har

Så be aldrig om ursäkt igen

Äntligen sätter du själv dina gränser

 

Den där pojken jag aldrig kände

Som gick på gator jag aldrig såg

Och tänkte tankar jag aldrig tänkte

Under ett tunt och flygigt hår

 

Och alla känslor slog och sprängde

Hela vardagen full med hål

I en tid då inget hände

I en stad som alltid sov

 

Men älskling vi var alla en gång små

Ja, vi var alla en gång små

Ja, vi var alla en gång små

 

Jag kastar stenar i mitt glashus

Jag kastar pil i min kuvös

Och så odlar jag min rädsla

Ja, jag sår ständigt nya frön

 

Och i mitt växthus är jag säker

Där växer avund klar och grön

Jag är livrädd för att leva

Och jag är dödsrädd för att dö

 

Men älskling vi ska alla en gång dö

Ja, vi ska alla en gång dö

Ja, vi ska alla en gång dö

 

Vi ska alla en gång dö

vi ska alla en gång dö

vi ska alla en gång dö 

Heter hotellet där vi ska bo på Naxos i Grekland, 15 till 29september.
Lite tråkigt att vi nu missar bröllopet men våra semster dagar räckr inte till och då måste vi prioritera vår egen resa!
Det ska bli så roligt och varmt. Jag längtar redan.
Måste nu bara fixa ett apss, annars är det kört med resa då fastnar jag i passkontrollen på Arlanda och kommer inte längre.

Har gråtit hela natten, vaknat gråtande ur drömmar och sedan gråtit en stund till. Om någon säger flaska nu kommer jag att gråta igen.
Jag är ledsen, jag går sönder inuti, så känns det i alla fall.
När jag gråter är de inga vackra tårar som faller ner för bleka kinder, det är fulgråt med snor och kladd, jag kvider ut min sorg. Ja skulle vilja gråta vackert men det kan jag inte.

Varför jag gråter? Allt är bra egentligen, utom en sak, en sak som jag har förstört för många år sen och nu går det aldrig att laga, aldrig någonsin, jag ska ha det så här resten av livet och någongång måste jag få gråta över det.

Sedan jag var kanske 7år har jag drömt om att skriva en roman, den skulle vara på ca 300sidor och jag hade till och med bestämt omslaget. Det skulle vara kolsvart med silvertext på baksidan och en lien ensam silverstjärna på framsidan tillsammans med titeln.
Fantasierna kring omslget är ungefär så långt jag orkat, visst har jag påbörjat en hel del berättelser och till och skrivit ett par noveller men aldrig kommit till skott att skriva den där romanen.
doc har jag fantiserat om när den är utgiven och jag skulle bjudas in till morgonsofforna för att debattera min roman. Då skulle de sminka upp mig och jag skulle köpa något riktigt fräscht att ha på mig och alla skulle tycka att jag var cool och sval (vilket jag ju är utåt sett ändå..men..)
Haha..vilka drömmar..
Men en hjältinna har jag! När jag var yngre hette hon Susanna och var ganska lik mig men mycket snyggare, Hennes bruna ögon skiftade inte i grönt utan var mörkbruna och stora, hon hade inga glasögon hängande på näsan. Hennes hår var långt och välfriserat inget tjockt skatbo och hon var lång och smal. Hade inga breda höfter och inget fett som vällde ut någonstans. Allt eftersom har hon ändrat sig, hon bytte namn till Patricia och blev mycket äldre än mig, ett tag skrev jag om en hemmafru som längtade bort från sitt tråkiga liv. Sedan diagnosticerades jag med ätstörningar och då fick min hjältinna också det,  hon hette Jenny, Felicia eller Helena hade gärna en tvillingsyster eller nära syster som försökte rädda henne. Hon var fortfarande brunögd men då var jag stolt över det gröna stänket i mina ögon och således hade hon också det. Hennes hår var långt och mörkt medan jag själv klippte av mitt eget och tonade det blont.
Sedan började jag plugga till sjuksköterska så då gjorde min hjältinna också det, hon hade överlevt sina åtstörningar och tagit sig föbi dem, vilekt jag själv inte klarade, hon var terapi för mig då. Hon träffade en kille som var blond, lång och blåögd och så innerligt varm och snäll. Precis som killen jag träffade. När Min kille sedan betedde sig illa mot mig så var han mjukare oh ömmare än någonsin mot henne och det tröstade mig.
F gjorde mig nämligen ganska illa en vinter innan vi blev tillsammans på riktigt och då lät jag "Felicia" bl.
i misshandlad av en gammal barndomskamrat och sedan hjälpte hennes fina kille henne tillbaka till livet.
När F och jag sen väl blev tillsammans blev allt så fint och bra för henne också, vi förlorade oskulden samtidigt och jag tror att det var lika vackert för oss båda.
Nu heter hon Patricia igen och är i min egen ålder, hon har en tvillingbror och jobbar som sjuksköterska. Hon är fortfarande vackrare än mig, smalare och mer välkammad och vi skiljer oss åt till sättet, hon är hårdare än jag mer märkt av livet hon har ju trots allt gått igenom det samma som jag. Nu har jag en ide´ en tanke som kanske är bra, hon ska få bli hjältinna om än motvilligt. Hon föddes i min hjärna för långe sedan och nu äntligen hoppas jag att hon ska få komma ut på papper. fast det blir nog ingen bok, ingen nyhetssoffa men hon ska få finnas hon ska få göra det hon är menad till. Det unnar jag henne hon har dock hjälpt och helat mig. Hon har tröstat mig när jag gråtit och sagt hur jag ska gå vidare. till slut kanske hon kan bota mig från min sjuka fixering av mat. Men jag vet inte bara hon finns vid min sida så kanske det räcker tillsammans med alla ni andra som finns där. Ni som finns på riktigt alltså.

Älskar att läsa, som jag kan minnas har jag alltid läst överallt. Om ingen bok finns tillgänglig läser jag innehållsförteckningar eller instruktioner, jag måste läsa!
När jag flyttade hemifrån började jag köpa pocketböcker, Harlequinböcker blandat med bästsäljare, allt som verkade intressant och jag läser dem gång på gång. Nu tar de snart upp tre hyllor i vår Billy + ett helt gäng som ligger nedpackade i en av de eländiga flyttkartonger vi ännu inte packat upp.
Senast köpte jag fyra böcker i Umeå. Två Danielle Steel, en B. Bradford Taylor och en M. Sandemo. Bara kärringlitteratur alltihop men så fina och trevliga att läsa. Jag är inte så mcket för tung litteratur, gärna dokumentärer och deckare, men inga tunga romaner som Krig och fred eller dylikt.
BBT gillar jag egentligen inte, hon skriver egentligen dåligt och borde väl inte få ge ut böcker, jag menar hur många gånger får man lov att skriva att någon har "oförnekliga ögon?" Men jag gillar serien om Emma Harte, ni vet hon som började med ingenting och byggde upp ett världsomspännande imperium som hennes vackra barnbarnsbarn nu sköter och de har ju stora problem eller hur???
Jo, jag är mer besatt av läsandet än av det jag får ut av böckerna. Det är få böcker jag får ut något av alls. Den bästa bok jag läst, helt klart "gömda" gråter och gråter och gråter av den. En annan favorit som berör mig mycket illa är "Pojken som kallades det" Sedan gillar jag Denise Rudberg också, tack Lillasyster för det.
Nåväl, på fredag bär det ner till Skåne, men min största längtan är till Pocketshop på Stockholms central, gissa att jag ska frossa böcker där!
Då kan jag inte blogga på en vecka heller, måste lindra den ångesten redan nu.

Ja, utgångern i går var lyckad, men för en gång skull är det F som inte är så pigg dagen efter, själv är jag redo för vad som väntar under dagen.
Tyvärr måste jag väl i första hand diska och tvätta så de så.

Kommentarer är överflödiga...

Gatufest på stan, men inte för oss, vi fiarde våran semster med att käka på Olearys. Gott, gott. jag åt kyckling i kokosmjölk och drack god Cosmopolitan till efterrätt. F åt oxfile´toast. AIK spöade skånelaget Trelleborg med 2-0 allt går emot oss skåningar nu.
Sedan gick vi på Dublin och drack en god drink som hette Dublin ( Tranbärsjouice och något annat i, smakar bra inte så söt) och vi spelade ett parti dart som jag vann tack vare handikapp.
Nu är vi hemma, F den tröttningen sover men jag är pigg och på skojhumör. Ska därför sitta framför datorn en stund och jobba innan sänggående som jag då förtjänat.


mumsigt...

mmm..så gott...

Älskar den här låten också!  Hörde den igår på RixFM men då var det Mary J Blidge versionen. Föredrar dock den här versionen!

Idag höll vi återigen på att råka ut för en bilolycka på väg till stan, en bil framför oss, tvärbromsade utan anledning och byte fil hit och dit.
När vi till slut lyckades ta oss förbi honom, såg jag att det var en mycket gammal man som led av Parkinsson eller andra skakningar och jag tänker "Herregud om hans händer skakr sådär, hur skakar benen då?"
vad är det med doktorerna? Varför vågar de inte  ta ifrån de sjuka körkortet. Jag menar det är inte säkert varken för dem eller deras medtrafikanter. Jag vet det handlar om integritet och värdighet, stolthet och annat. Men säkerheten  måste väl ändå komma först.
Jag tycker alla som har körkort ska testas med jämna mellanrum vi unga kanske en gång var tionde år och de som iagnosticeras för sjukdomar där körförmågan försämras ska testas oftare.
Men framförallt måste läkarna våga säga ifrån att man inte får köra bil när man är sjuk. Visst det kan bli ilska och sårad stolthet men den dagen du skadar någon för att du inte klarar av det då önskar du att någon sagt till dig att sluta köra bil.

Det skulle kunna finnas sätt att lösa detta på så att ett förlorat körkort inte blir ett straff för den som blir av med det pga sjukdom.
Uttökad färdtjänst
Yrkeschaufförer som kör åt en (subventionerat av staten)
Bättre kollektivtrafik.'

I morgon ska jag jobba i trädgården, min första semesterdag!

Min man läser på någon sida på Internet. plötsligt skrattar han och säger: Du skulle verkligen vilja dejta Brce Willis.
Han förför med vin och HäägenDasz.

Ja det är klart jag vill dejta Bruce Willis, struntsamma om det serveras glass eller inte.
Däremomt är jag lite tveksam till om Brece vill dejta mig, jag menar han borde ju kunna välja vem han vill och troligen någon som är sötare än mig. Men jag skulle vara j-ligt trevlig Bruce och äta upp all din glass! Det säger jag!