om du vågar ...så skriker jag högre än vad två öron klarar av..
Ännu en morgon.
Den började så vackert, röd sol som steg upp bakom skogen.
Nu är det grått och mulet, bistra moln ilar på himmelen.
Vi tre som jobbar är fnissaiga och trötta, natten har varit lång och tung.
Ibland känns det som vi jobba i uppförsbacke, våra patienter är de mest bortglömda, de som förnekas mest värden i livet
och vi ska tassa in på tå mitt i natten och försöka sprida lindring och skapa förbättring. Till vilken nytta? gör vi ens någon skillnad, på måndag när dagsköterskorna kommer river de upp våra beslut, kastar oss i ansiktet att vi inte ska lägga oss i.
Suck...
Den började så vackert, röd sol som steg upp bakom skogen.
Nu är det grått och mulet, bistra moln ilar på himmelen.
Vi tre som jobbar är fnissaiga och trötta, natten har varit lång och tung.
Ibland känns det som vi jobba i uppförsbacke, våra patienter är de mest bortglömda, de som förnekas mest värden i livet
och vi ska tassa in på tå mitt i natten och försöka sprida lindring och skapa förbättring. Till vilken nytta? gör vi ens någon skillnad, på måndag när dagsköterskorna kommer river de upp våra beslut, kastar oss i ansiktet att vi inte ska lägga oss i.
Suck...
Kommentarer:
Trackback