I´m not scared of dying I just don´t want to...

Nu vaknar stan, sträcker på sig i solljuset som redan gassar från nästan kalrblå himmel. Förstår ni att solen gick ner kanske vid 1.30 och 2.30 var hon på väg upp igen.
Första året här höll jag på att bli galen, kunde inte sova förstod inte varför.
Nu med mörkläggningsgardin, kan jag bara säga att jag älskar ljuset.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits