Nedåt...

Ibalnd blir man ledsen, ibland måste man få gråta lite.
Jag hade längtat, längtat så f-b efter honom, men han verkar inte ens ha saknat mig och det gör ont.
Får det göra det???
Ibland, tror jag inte ens han bryr sig så är det. Jag tror han inte bryr sig ett dugg, jag skulle kunna dö och han skulle inte ens notera det.
Så värdelös är jag, inte till glädje för en enda människa här på jorden.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits