Skuggor ur det förflutna
Väcktes av telefonen i morse.
- Hej det här är I.S från kalmar lasarett.
-Va?
- Jo jag sa att jag hette I.S och ringer från Kalmar
Vi pratades vid för ett tag sedan.
Jo, snare för 1½ år sedan, när jag skulle skriva under ett papper som kommit bort.
I alla fall meddelade damen på klingande kalmaritiska att hon skulle lägga ner mina papper i källaren nu och därför undrade om jag hade alla kopior på mina anställningsbevis.
Jag bläddrade igenom arkivet förståss, haha...jag vet var papprena ligger men det är också allt. Men eftersom jag hade fyra anställningsbevis från kalmar så insåg att jag borde ha alla pappren.
- Då lär vi inte höra av varandra mer, sa IS och lät lite ledsen.
Jag känner mig dämpad, en era har gått i graven. Numera är jag bara kommunsköterskan Johanna I sundsvall. Ingen vet ens om att jag jobbat i kalmar (förutom min gamla chef) om jag inte berättar om det själv.
Återigen tänker jag med lite nostalgi tillbaka på min gamla arbetsplats, på alla fina människor jag ahde priviligiet att lära känna. Jag är tacksam för det! Ofta har jag i mitt nya jobb, nytta av den kunskap jag fick där och det är jag också tacksam för.
Igår var det julbord med mina nya arbetskamrater, jag börjar inse att de nu räknar mig som en i gänget, även om det ibland kommer frågor om min anställning. Jag och en annan kollega är ju egentligen anställda på korttidsenheten, men är inlånade och som det ser ut lär det bli permament inlåning för vad ska de med oss på korttidsenheten om inte det händer något akut. I somras t.ex utnyttjade de oss till fullo.
Tanken var ju att det skulle bli tre nattsyrror varav en skulle vara på Lindgården, därför anställdes vi under dessa former, men det skjuts upp och skjuts upp. Nu är dock det nya budet att något ska hända, berdskapstjänsterna ska plockas bort och då måste det bli en nattsyrra till, så enkelt är det.
