Stresstålighet är lika med noll och jag skäms så jag dör...

om jag fick bli en blöt fläck skulle jag bli det, nu har jag fallit så lågt man kan falla..
Jag kallade en kille i 15årsåldern j-la skitunge för att han inte flytattde sig på bussen.
Bussen var smockfull och jag skulle gå av, kände på mig att det skulle gå åt skogen , naturligtvis, busschauffören började köra innan jag kommit av.
jag skrek att han skuelle vänta och fortsatte att knuffa mig bakåt, vid dörren stod det en kille som inte ville flytta på sig när jag pep fram mitt 100:e ursäkta, för dagen.
Då blev det svart för ögonen på mig och jag kände hur ilskan brann av; flytta på dig sa jag och när jag kommit av bussen tillade jag högt j-la skitunge.
Sedan rann ilskan av mig och jag skämdes och började må illa, vad var det jag sagt jag kallade ett barn skitunge och hela bussen hörde. OK att han inte flyttade på sig ok att bussen var trång och het.
men jag är 25år och ska vara vuxen och tåla litegrann.

Om någon förbarmar sig över mig och skrapar upp mig från golvet ska jag berätta en rolig sak nästa gång.
till dess vill jag uttrycka mitt djupa fölråt mot alla., jag ska aldrig mer brusa upp och om behövs så ska jag gå på stressterapi snart.
 

Kommentarer:
Postat av: kyrksyster

Mmmm... irritation och att det rinner över är mänskligt. Men det är kanske dom här situationerna, när man inte kan göra upp det med den man var dum med... och man skäms och dömer sig själv lite väl hårt... som det kan vara så himla skönt att höra om syndernas förlåtelse.
För mig brukar det funka så...


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits