39graders feber...
Lite feberyrslig idag, har ändå valt att gå till jobbet. För min plånbok...ett bra val. För patientsäkerheten ett uruselt val.
men nog är det typiskt man har inte råd att vara sjuk, inte nog med att man tappar dagsersättningen, dessutom förlorar man ju det värdefulla ob-tilllägget på som gör så himla mycket för lönen i slutändan. Det är nog så att man är lite snål, men tanken på att få mycket mindre än man brukar i lön avskräcker. Sedan är det problemet att man känner sig till besvär, någon måste skaffa en vikarie medan jag ligger i sängen och vilar. Huva..hemska tanke. Men samtidigt vet jag att om någon ringer till jobbet och säger att de är sjuk, så ställer jag ju upp och letar vikarier utan knussel. Man måste ha rätt att bli sjuk och det måste vara ok att vara sjuk utan att man ska anses som lat och arbetsskygg.
Det är väl tyvärr så att det finns några få som förstört för andra, som hellre är hemma än jobbar men ska de med svåra sjukdomar eller problem behöva lida för det, ska de nekas att få en inkomst och jagas av försäkringskassan.
Det värsta exempel jag har hrt är en kvinna som jag kände i 50årsåldern som fick bröstcancer, men blev friskförklarad efter behandlingar och kunde jobba som vanligt, till saken hör att hon även jobbade under hela sjukdomstiden. Några år senare fick hon lungmetastaser och lungcancer, hon fick också tumörer i hjärnan. Då orkade hon inte jobba så hennes läkare sjukskrev henne. Frösäkringskassan ifrågasatte dock om hon verkligen var så sjuk att hon inte kunde jobba, hon försökte att jobba heltid som de ville men pga. hjärnmetastaserna hade hon svårt att se och koncentrera sig, då fick hon gå ner till deltid, men det hjälpte inte hon for väldigt illa men hade inget val, om hon inte jobbade skulle hon inte få några pengar sak F-kassan till slut så hade hon gått ner 30kg och var alldeles borta då beslöt hennes arbetgivare att avskeda henne, då fick hon gå på A.kassa för hon borde ju kunna jobba enl. F-kassans doktor. Nästa steg var att A-kassan inte ville betala A-kassa till någon som inte är arbetsför. Snacka om att hamna mellan två stolar. det slutade med att hon fick gå på soc. Till slut tog dock F-kassan sitt förnuft till fånga och började ge henne sjukförsäkring men då hade de ju i stort sett förstört allt. Hade de låtit henne jobba 25% från början hade kanske allting gått bra och hon hade kunnat få ett värdigt avlut på sina arbetstår.
jag vill inte bli sjuk, det säger jag....
P och K
Kolla in bästa låten just nu
men nog är det typiskt man har inte råd att vara sjuk, inte nog med att man tappar dagsersättningen, dessutom förlorar man ju det värdefulla ob-tilllägget på som gör så himla mycket för lönen i slutändan. Det är nog så att man är lite snål, men tanken på att få mycket mindre än man brukar i lön avskräcker. Sedan är det problemet att man känner sig till besvär, någon måste skaffa en vikarie medan jag ligger i sängen och vilar. Huva..hemska tanke. Men samtidigt vet jag att om någon ringer till jobbet och säger att de är sjuk, så ställer jag ju upp och letar vikarier utan knussel. Man måste ha rätt att bli sjuk och det måste vara ok att vara sjuk utan att man ska anses som lat och arbetsskygg.
Det är väl tyvärr så att det finns några få som förstört för andra, som hellre är hemma än jobbar men ska de med svåra sjukdomar eller problem behöva lida för det, ska de nekas att få en inkomst och jagas av försäkringskassan.
Det värsta exempel jag har hrt är en kvinna som jag kände i 50årsåldern som fick bröstcancer, men blev friskförklarad efter behandlingar och kunde jobba som vanligt, till saken hör att hon även jobbade under hela sjukdomstiden. Några år senare fick hon lungmetastaser och lungcancer, hon fick också tumörer i hjärnan. Då orkade hon inte jobba så hennes läkare sjukskrev henne. Frösäkringskassan ifrågasatte dock om hon verkligen var så sjuk att hon inte kunde jobba, hon försökte att jobba heltid som de ville men pga. hjärnmetastaserna hade hon svårt att se och koncentrera sig, då fick hon gå ner till deltid, men det hjälpte inte hon for väldigt illa men hade inget val, om hon inte jobbade skulle hon inte få några pengar sak F-kassan till slut så hade hon gått ner 30kg och var alldeles borta då beslöt hennes arbetgivare att avskeda henne, då fick hon gå på A.kassa för hon borde ju kunna jobba enl. F-kassans doktor. Nästa steg var att A-kassan inte ville betala A-kassa till någon som inte är arbetsför. Snacka om att hamna mellan två stolar. det slutade med att hon fick gå på soc. Till slut tog dock F-kassan sitt förnuft till fånga och började ge henne sjukförsäkring men då hade de ju i stort sett förstört allt. Hade de låtit henne jobba 25% från början hade kanske allting gått bra och hon hade kunnat få ett värdigt avlut på sina arbetstår.
jag vill inte bli sjuk, det säger jag....
P och K
Kolla in bästa låten just nu
Kommentarer:
Trackback