Ejk - it ejks to be Ejk

Har sovit gott hela natten. Vaknade till när maken gick till jobbet men somnade sjukt skönt igen. Drömde dock en mardröm om mina gamla plågåandar från högstadiet. Det finns en kille på Tunnbyskolan, Bromölla som hette Alpar. Han var världens elakaste. Jag hoppas att han är snällare nu för tiden för hans egen skull. egentligen var jag skitträdd för varenda kille i hans klass, det var E klassen, det var riktigt, taskiga grabbar och jag var ett utmärkt offer. En ganska ful brud som grät så fort de sa något och när man gråter då reagerar lärarna tyvärr (tyvärr därför att de såg inte all den andra mobbingen de här killarna utsatte mina andra vänner för som var mycket grövre än det de gjorde mot mig)  I alal fall att de gång på gång tvingades säga förlåt till mig gjorde inte salen bättre. Saken är den att de säkert är supertrevliga 26åringar idag men när jag ser dem hemma i Bromölla väljer jag ändå en stor omväg, för mig kommer de alltid att vara 15åriga monster.
När jag tänker tillbaka nu så ser jag mest allt som en enda stor obehaglighet,jag kan inte direkt komma ihåg något de gjorde, det var mer småsaker som att de sade otrevliga saker eller förstörde saker för mig.
Problemet för mig var väl att allt de gjorde och sa + en massa andra omständigheter ledde till att jag fick ätstörningar och tappade minst 20kg på ett år i vikt. Jag vägde ca 58kg och var 1.77 lång (BMI 18) när någon upptäckte hur det stod till (inte mindre än vad många väger och anser sig normalviktiga men jag är ganska kraftig i benstommen, på riktigt). Nu är jag dock inite något mager längre men matproblemen finns kvar.
 I alla fall jag hoppas att livet varit bra för dessa gossar, jag önksar dem inget illa och jag vet att de nog inte menade så illa med mig men jag kan aldrig förlåta hur elaka de var mot framförallt en killkompis det ska ni veta! Och jag hoppas att de lär sina barn  att ha en tolerantare och vänligare människosyn än vad de själva hade när de var 15år.