Handjagare eller vidunder?

Älskar att klippa gräset, det är så mysigt när gräset skär av. Strå för strå och så landar klippet mjukt på den stubbiga mattan. ( vi har ingen uppsamlare)
Jag ville dock ha en handjagare, men F vägrade, " det blir alldeles för tungt" sa han.
"men om jag klipper då?" bad jag.
"Äsch det lär ju bara vara jag som får klippa, sa han och avfärdade mina påstående om att jag klippte gräsmattan redan på 80talet.
"då var du ju liten"
Nå, vem är det som klipper nu då? Han kan räkna på fingrarna hur många gånger han har klippt, det kan inte jag.
Men F:s pappa (snälla Svärfar) kom med en klippare till oss, som gått i arv i familjen, vi fick en och svåger och svägerska som också köpt hus fick en.

Idag klippte jag gräset dock, med stora vidundret som dundrar och stör grannfriden, en dag, en dag när jag tycker att plånboken svämmar över av peningar då ska jag smyga i väg och köpa en riktigt fin liten handdriven gräsklippare så kan min älskling gå med det stora dundret hur mycket han vill.

Bilden ?http://www.kalmar.se/ImageVault/Images/scope_4/filename_DS_9sBsQV6UWIV7vjVu_.gif/storage_Edited/webSafe_1/ImageVaultHandler.aspx? kan inte visas, då den innehåller fel.
(bild: kalmar.se)



Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits