"Utan dina andetag"
Jag vet att du sover, känner värmen från din hud
bara lukten gör mig svag men jag vågar inte väcka dig nu
jag skulle ge dig allting du pekar på, men bara när du inte
hör, vågar jag säga så.
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå när du inte ser på
och genomskinligt grå
blir jag utan dina andetag. (J.Berg,)
det är den vackraste texten som skrivit och jag tycker att den visar mina känslor så klart. första gången jag hörde sången kunde jag inte sluta gråta, det träffade mig rakt i hjärtat därför att det passade så väl in på mina känslor för min älskling. Han säger att jag inte ska känna så..jag måste varra självständig och klara mig själv, men när han är där är jag ett våp. den stora flickan krymper till en liten tös som inte ens vet vad 1+1 är (3??). Vad ska jag göra åt det, behöver jag göra något åt det? Jga tror att han innerst inne gillar det och jag, ja jag älskar det!
Kram